med din hand på min axel, så vet jag att jag alltid lyckas.

Sitter hemma i mitt rum kollar gamla dagböcker. Tider. Det var verkligen så att den största olyckan var att barbiedockans huvud bröts bort av brorsan. Största glädjen var att få ta en extra kaka.
Den tiden var härlig men nu är det nytt år. Nya tag och en jävla massa nya tankar. Att komma hem igen har fått mig att inse hur mycket jag faktiskt älskar att jag har vuxit upp. Visst är det skönt att krypa upp i mammas knä och känna doften av hennes hud men är det inte bättre nu att verkligen kunna förklara hur mycket man älskar henne?
Att få inse att det är jobbigt ibland (som dessa dagar), och helt jävla amazing bra, andra dagar (som på sommaren). Att få vara lycklig - och ledsen - är väl en del av livet.
Jag ska här med lova mig själv att acceptera livet - precis som det är och kommer att vara. Ledsen eller glad så är det livet jag lever!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0